Jag funderar ofta på varför vissa barn bara lär sig allt med en rasande fart medan andra får kämpa och kämpa och kämpa. På jobbet kommer vi väl fram till att det är en blandning av orsaker, arv, inlärningssvårigheter, synfel, hörselfel, handikapp, brist på stimulans i en salig röra kanske om man har otur.

För någon vecka sedan kom jag på mig själv att vara lite äckelpedagogisk på väg till dagis och insåg att mina barn kanske blir överstimulerade. På den superkorta vägen till dagis passerar vi ohyggligt spännande saker, vi bor ju i en byggarbetsplats och bla går vi förbi fem hus som JM bygger här i parken (projekt Blodlönnen om någon vill flytta hit). Hur som helst hör jag mig säga -Hur många hus bygger dom nu? hur många våningar har dom byggt på det huset nu? Vilket är högst? har ni sett vilken jättestor grävskopa, jättehög lyftkran, hur många gubbar jobbar på taket idag osv osv osv. Men herre gud!!! Sen går vi vidare och ska gå övergatan där det inte finns övergångsställe (här är jag väldigt opedagogisk istället - lär barnen att gena över gatan...) och vips så står jag och säger -Hur många bilar åker förbi innan vi kan gå över? 1.2.3.4.5. Fem bilar, då får vi räkna imorgon och se om det går snabbare...

Sen idag ska Tyra baka lera hemma. Och utan att ungen ber om det så säger jag, vill du ha en kniv? Kanske en sax, kan man klippa i lera tror du? Och alla pennorna som du hade häromdagen och stack i leran. Ärligt talat Petra, räckte det inte med de sjuttioelva kakformarna, pressarna, kavlarna osv... Och så här håller jag antagligen på hela tiden utan att tänka på det.

För att fortsätta detta tema så måste jag visa två bokstavsplancher som jag MÅSTE ha!!! Från Isa Form
Skoj ABC
Djungelns ABC

Nej nu skulle jag ju jobba en liten stund...