Nu tänkte jag att jag skulle blogga plötsligt. Jag anar att det beror på att jag egentligen ska göra andra saker. Föra över 120 bilder till photostory och förbereda fyra "bildspel" så att eleverna sen bara kan prata in texten. Men jag vill bara inte så då är blogga ett bra alternativ!

Läste en bit av den blogg som ligger tvåa på blogg.se's topplista. En 14-åring som blivit mamma och skriver om det. Jag tänker att Ebba är 12,5. 14 år och mamma, ja du!? Fasen vad svårt det måste vara och vad ifrågasatt man skulle bli. Ingen ultimat situation.

Sen ser jag mig omkring här hemma och slås av tanken att plötsligt sedan vi skaffade hund så känns det naturligt att det ligger diverse djurlikdelar runt fötterna på en. Idag har en strupe av något slag förbrukats, några gamla renben kan hittas om man letar. Otroligt ofräscht men standard för hundägare, tror jag. Grisknorr och grisöron blir aldrig liggandes, för gott tydligen.

Funderar allvarligt på att starta en inredningsblogg men en ostylad sådan. Där man visar en bild på den fina tvättmedelsburken i zink som man köpt för dyra pengar. Sen visar men en bild när den står på plats i badrummet på bänken ovanpå torktumlare och tvättmaskin så kan läsarna gissa under vilken klädhög burken står. Vår klädhög är nämligen konstant ca 60x150 cm och så upp till skåpen som sitter på väggen ovanför. Sen är tvättkorgarna fulla med smutsig tvätt, garderoberna fulla men bäst av allt - man har ändå inget att ta på sig!!! Jag köpte inte den fina burken...

Sen kan man fota hörnen där hundhåren samlas. Diskbänken när inte diskmaskinen räcker till, det tomma kylskåpet som man inte hinner fylla på i tid. Det finns en blogg som jag älskar att läsa, Livet på landet eller Fyra årstider, där bloggaren Lotta skriver och fotar (fantastiska bilder) och där det är Bullerby-feeling. Hennes barn har vackra förkläden på sig när de bakar, alla är glada, skålarna är hjärtformade osv. Sen bakar jag här hemma med barnen. De slåss om kaveln, mjöl överallt, resultatet blir sådär, bunkarna är vanliga fula rostfria, muffinsformarna är vanliga vita. DÅ när jag står i den röran så kan jag bli otroligt full i skratt när jag tänker på Lottas fina bilder. Sen bör man tillägga att hon har lyckats åstadkomma de mest fantastiska sakerna genom att hon har den fina bloggen. Enormt häftigt!!

OKej okej okej, nu ska jag ta tag i mina bildspel... How fun!