Jag tycker att jag är kreativ och bromsar mig själv ofta (i jobbet) och tar bort sånt där som kanske inte ingick i svenskundervisningen men som jag vill göra för att det är det jag egentligen vill göra. Tråkigt ibland men nödvändigt. Men jag är inte kreativ alls om man jämför med Tyra. Hon kan vara ute och leka i snön, som idag, och när hon kommer in går hon utan ett ord in till köket, tar ut ett gäng plastpåsar och den gigantiska skräddarsaxen och börjar klippa till den ena snygga tröjan efter den andra (av soppåsar). Då börjar man fundera på om det var något hon planerade medan hon for runt i pulkabacken med Paris? Eller var det bara så att det var det som dök upp i huvudet när vi gick in genom dörren.

Under vårt vardagsrumsbord ligger också två lådor med armband i, en till Huldas familj och en till Leos familj. Självklart var det armband det skulle bli av plastremsorna från mina laminerade A4 som jag satt och klippte till. Japp, tejpa ihop ändarna och så på med ett klistermärke. Klart.

På våg hem från Nynäs idag kom hon på att hon glömt Molly Sanden när hon skrev brev till sina idoler häromdagen.

Imorgon ska hon göra skyltar till alla plastlådor med grejer i hennes rum.

Och så här håller det på precis hela tiden. Sen ska man hinna ljuda alla bokstäver som fladdrar förbi. Sen ska man prata ungefär hela tiden, gärna med ganska hög röst för att plötsligt hamna i koma framför Youtube. Idag kom jag på att det kanske är för mycket vax i hennes öron efter all musik i lurarna - därav den höga rösten - men nej, vi var ju hos doktorn häromdagen och han sa ju att öronen såg bra ut. MEN vi har inte varit på bvc för 4-årskoll = hörseltest, så imorrn ringer jag dit. Melker har ju inte heller fått sin spruta. BVC och lite tandis för mig och lovet är räddat! Jiihu!