Varje kväll när jag motvilligt går ut med hunden så träffar jag på en eller två igelkottar. Dom är ju otroligt gulliga men samtidigt lite läskiga när de springer omkring och prasslar kors och tvärs. Både jag och hunden står som förstenade och stirrar på dem. Men det ät trevligt att vi har så många här i parken och promenaden blir lite mysigare när jag får syn på dem. Tycker lite synd om dem idag när det snöar av och till. Tycker lite synd om alla idag faktiskt när det snöar av och till. Eller kanske inte Paris som verkar älska kylan.

Tänk att det alltid finns något att fascineras av i t-banan. På morgonen på väg till jobbet så hamnar jag ofta i närheten av en dam i 60-70-årsåldern. Hon kliver på någon station efter mig. Först läser hon metro koncentrerat och sen när hon kommer till Liljeholmen tar hon upp sin mascara ur jackfickan. Den är inlindad i en pappersservett. Sen börjar hon dutta på mascara. En dag räknade jag och hon duttar över 150 gånger innan hon är klar... 150!!! Sen vid Hornstull har hon samma procedur varje gång. Hon sätter på locket och torkar av mascaran med servetten och lindar sen in den igen och stoppar ner den i fickan.

Varför gör hon detta på t-banan? Varför inte hemma? Hon har ju stått hemma och sminkat sig, syns på hennes mycket tjusiga ögonskugga...

Kallar henne för mascaratanten.