Jag befinner mig i Nynäshamn med Melker och Tyra. Resten av familjen roar sig hemma och har det nog väldans bra utan oss... Eller??

Vi har det väldans bra här, som på hotell ungefär, jag latar mig och det bästa av allt (förutom att hälsa på) är att jag slipper matlagningen! Igår var Anna och Lotta med delar av familjerna här. Vi åt tacos som var gott som vanligt. Melker och Tyra som inte sovit middag storknade vid 21-tiden och det gjorde jag med. Gick upp vid 23 och borstade tänderna och somnade om igen. Skönt!

Idag har vi varit på stan, fyndat böcker på Åsas leksaksförmedling, köpt lördagsgodis och glott. Sen knatade vi ut på Ringvägen för att kasta sten. Mormor och morfar kom med pastasallad till oss när de ändå var på väg in till Stockholm. Vi stannade och kastade sten och åt lunch på stenstranden. Tänk att det kan vara så roligt att kasta sten efter sten efter sten och hela tiden nästan ramla omkull för att det är så vingligt underlag.



Efter stenkastningen gick jag vidare på Ringvägen, Tyra somnade och Melker försökte men hostade oavbrutet så han förblev vaken. När vi nästan var framme kom min kompis May ikapp oss och vi gick hem och fikade lite och BABBLADE! Barnen höll sig lugna (sov resp såg på Amigo på datorn) så vi kunde gagga om både det ena och det andra, väldigt kul! (Okej May, kanske inte helt jättelugn men nästan!)

På kvällen har Melker och Tyra hållt låda ända fram till 21.30 då Melker bad att få gå och lägga sig och Tyra följde med på köpet. Dom somnade så snabbt att jag inte ens hann somna och därför sitter jag nu här. Har faktiskt inget jag borde förbereda till nästa vecka för det är en "göraklartvecka" inför vår kommande utställning, förlåt, vernissage heter det! Efter det är det utevecka och sen skolavslutning i stort sett. Sen är det ångestveckor med byte av dagis och jag börjar tvivla på om det var bra att köra inskolning direkt efter avslut på gamla dagis. Känns helcrazy just nu men det kanske blir bra... Usch jag vill verkligen inte tänka på att sista dagen närmar sig så jäkla fort, bläää! Melker kommer gråta blod efter sin cykel på dagis och Oskar och Linus. Som tur är står det en cykel hemma och väntar på honom, tack kusin Anton som lärt sig cykla så bra att vi nu kunde få ärva hans minsta cykel! Vi ska genast skicka ett ton bebiskläder tillbaka som tack, åhh, vad hans mamma och pappa blir glada då hehehe! Alltså Anton ska inte ha bebiskläder utan den kommande lillebrorsan i mammas mage då... Nog svamlat!