Jag brukar träffa en kollega vid Slussen då och då och så får vi sällskap den korta biten till skolan. Då önskar jag att vägen till skolan var längre för vi har alltid väldigt kul ihop. Vi hinner dock skratta trots den korta sträckan. Vi konstaterade att vi är av samma röriga sort idag efter att jag berättat att jag försökt ringa dotterns skola och hela tiden hamnat på Kunskapsskolans kök i Falun. Till slut inser jag att jag har ju inte rätt nummer i telefonen,  jag har vänt på två siffror men inte insett det hahaha. Mannen i köket blev bara glad när jag ringde, även tredje gången och tyckte det var trevligt att någon ringde honom. En annan gång när vi hade sällskap i början på terminen så viker jag av och ropar hejdå nrä vi kommer till skolan. Hon tittar frågande på mig och undrar var jag ska. Eeeeehhh just, jag har slutat på 6-års och börjat jobba i skolbyggnaden sen en månad tillbaka!

Slutet av arbetsdagen blev kaotiskt med samtal från Melkers fröken. Melker Melkersson, vad ska vi hitta på för att du ska bli nöjd?? Stressar iväg som en dåre, kommer fram och hittar en glad Melker. Pust! Bästa fritidsfröken har lyckats bryta isen och fått honom att faktiskt berätta vad felet är och både hon och jag gråter en skvätt. Alltså, inget hemskt hade hänt men det är bara jobbigt att det är så upp och ner hela tiden.

På kvällen skulle jag gå långprommis med Paris för att samla steg. PÅ en timme hade jag kommit till Långbrohallen, ca 300 m bort. Träffade alla hundar som finns i parken, sen en ettårig liten Elvira som förälskat sig i Paris trots att hon har en likadan hemma. Hon skulle hålla i kopplet så det gick långsamt. Träffade fotbollsmamma. träffade flera hundar. Dags att gå hem.

Nu ska jag ut igen!