Aldrig hade jag trott att leken kurragömma skulle kunna väcka så mycket irritation och ilska hos mig. Bllir helt galen när barnen börjar leka den leken med sina kompisar. När jag lekte kurragömma så räknade en och de andra försökte gömma sig och vara knäpptysta. Då är det ju en bra lek för vuxna som befinner sig i närheten. Men nu, blääääääääääää jag kräks på kurragömma. En räknar, de andra springer iväg och gömmer sig men man stannar inte på den platsen utan man far runt som en dåre för att hålla sig undan den som räknat. Man måste bli sedd för att bli "tagen" så då kan man ju smälla igen en eller annan dörr och hålla igen den när den som letar kommer. Sen när man blir hittad så gallskriker man, sen går man runt och skriker efter de som är gömda, sen  klättrar man på utsidan av våningssängen, sen åker bäddmadrassen av sängen, sen är man bara allmänt jävla jobbig. Grrrrr känner att jag blir irriterad av att bara tänka på det. Sen till slut blir jag häxan surtant och gormar "låt bli att smälla i dörrarna" varpå sonen som är oskyldig blir extremt upprörd över att jag sa till alla, så då slutade hela grejen med att jag och Melker är galet osams och dom andra går upp till de andra killarnas lägenhet och fortsätter leken där. Suck! Men nu är vi sams! No more kurragömma här hemma!