Idag lyckades vi gå upp vid 10 tack vare min mamma som ringde och sa att dom var på väg för att hämta Tyra. Hon åkte dock pendeltåg så jag hade inte behövt stressa upp som jag gjorde men det var ju bra å andra sidan. Ebba slog också rekord och var uppe innan 12 i alla fall. Vi har inte gjort många knop här hemma, jag har ringt en massa mäklare och nu börjar allvaret. Nästa vecka kommer tre olika mäklarfirmor hit och tittar och pratar. Ser inte frame mot denna försäljning alls, det är inte någon bra tid alls i parken för att sälja - urk!!! Via telefon får man en uppfattning och jag undrar om jag tycker samma när dom varit här??? Den som lever får se!

Igår ville jag gråta över vår stackars hund. Hon var så rädd att vi inte fick ut henne genom dörren, släpade henne i kopplet för att få ut henne på gräsplätten utanför dörren. Hon nästan kräktes av kopplet men kissade till slut. Darrade i hela kroppen, kröp med svansen mellan benen längs husväggen. Pratade med hennes ägare, Camilla, och vi bestämde att hon skulle flytta dit ett tag för att byta miljö. Kände en enorm sorg över att hon är så förstörd av en sekunds händelse. Idag lossnade  det dock lite. När Ebba gick ut på uteplatsen märkte vi att hon gick ut där frivilligt! Ebba kopplade henne och fick henne att gå ut från uteplatsen och vidare en liten bit, väldigt liten. In igen. Fram med Frolic-påsen och nytt försök och nu gick hon lite längre. Mycket SÖÖÖÖK och kasta Frolic framför henne. Ebba gjorde om detta ett par gånger. På kvällen tog vi sällskap med vår granne och Frolicpåsen och gick ut en lite längre sträcka och det gick bättre än väntat. Sen sent på kvällen, i storm och ösregn (ett av hennes favvoväder) så kunde jag få med mig henne ännu längre och med bara en ynka gammal Frolic som låg kvar i jackan. Det här känns helt magiskt, igår tänkte jag hemska tankar om att hon skulle få avlivas för att hon var för rädd och att hon inte skulle kunna bo kvar här osv osv osv. Ja mycket hinner man tänka!

Tyra är hos mormor och har det toppen tillsammans med kusin Vilma. Här hemma infinner sig ett märkligt lugn när vår virvelvind inte är hemma. Det blir så lugnt att det blir konstigt. Till slut blev jag rastlös och gav jag mig ut i spöregn och storm för att inhandla nyttigheter till nattens hockeymatch JVM, Sverige-Finland. Tog en omväg hem och kom hem dyngsur, vattnet rann på armarna under jackan, myspys! Sen blev det saffran-chilite med mörk choklad till.

I helgen (ons-sön) ska Ebba jobba med kaninhoppningen på Husdjursmässan och Melker har fyra!!! fotbollscuper. Jag insåg plötsligt att jag kanske kan ta mig till Fotografiska museet helt solo och titta på de häftiga bilderna av Nick Brandt. Tycker dom är helt magiska!